Nyårsafton 2016

Idag är årets sista dag.
Jag blir alltid lite sentimental och summerar året i huvudet.
Och planerar framåt.
Jag älskar att planera.
Det är kul att ha något att se fram emot.
Har börjat fundera över sommarens aktiviteter.
Jag lever upp mer april-september.
Det är härligare att vara ute då och jag får mer energi till aktivitet. Mer lust till livet tror jag. Jag VILL hitta på saker,oftare då . Resten av året vill jag burra ner mig under filten och mysa.
Jag älskar almanackor.
Imorgon finns två nya färska almanackor på min köksvägg.
Barnen har en egen från scouterna. Den är pedagogisk och bra. Den gör det lätt för barnen att följa med i årets månader.
Dessutom har jag en egen almanacka.  Egen och egen är ju den inte egentligen. För familjens alla aktiviteter plus jobb står i den.
Men den byter jag alltid på sommarlovet.
Så nu är jag redo för 2017.
Bring it on.
Kommunens fyrverkeri har ställts in pga blåsten. Tråkigt. Är ju en tradition ju!
Men det blir ju nytt år ändå.
Vi myser med god middag och sedan blir det filmkväll.
Gott nytt år vill jag önska er mina följare.
Hoppas ni får ett härligt nytt år.
Stor kram Ann-Sofie

Jullovets första vecka

På juldagen provade vi på skridskoåkning i Lidköping.
Första gången för barnen.  Jag höll mig vid sidan.  Inte riktigt min grej. Tur Henke kan åka.
Albin tog sig framåt med hjälpmedel. Linnea sparkade bara runt med fötterna. Verkligen bambi på hal is.
Till Albin hade vi både skridskor och hjälm. Till Linnea lånade vi gratis vid ishallen. Väldigt bra verksamhet. Gratis var det också. Fantastiskt bra för dem som inte har ekonomin att köpa.
Det spelades julmusik i hallen och var nersläckt. Mysigt.
På annandagen blev Linnea sjuk. Hon fick magsjuka. Lindrig variant tack och lov.
Vi missade dock årliga annandagslunchen med Henriks kusiner.  Det var tråkigt, men men.
När Linnea tillfrisknade tog jag och barnen oss till Dalenium i Stenstorp. Ett experiments hus.
Igår var vi i Tidaholm på barnens hus.
Barnen älskar att vara där.
Idag har vi tagit det lugnare. Handlat inför helgen och varit på biblioteket och lånat filmer. Super att det är gratis att låna filmer där. Gratis är gott 
Nyårsafton blir lugn. Vi firar hemma och åker fram och tittar på fyrverkeriet kommunen har på eftermiddagen. En vecka ledigt kvar och nu kommer även Henrik vara ledig med oss. Blir ju mycket mysigare och roligare då ❤

Julafton 2016

Julafton 2016
Dagen innan hann vi städa och duka. Så på julafton var det mest väntan. Dagen började med paket i julstrumporna som vi har på övervåningen. Där får barnen julklapp alla söndagar i advent och på julaftons morgon.
I vardagsrummet hade tomten lämnat paket under granen och även lagt några paket bredvid öppna spisen som barnen fick öppna.
Efter frukost gick jag med barnen till lekplatsen. Barnen cyklade för det fanns ingen snö. Undrar om det komner någon mer snö? Vi hade ju en del i november då vi åkte pulka.
Kl.12 kom gästerna. Henriks bröder Owe, Krister och Torbjörn. Min svägerska Camilla och barnens kusiner Alicia och Alex.
Vi drack glögg och sedan väntade julbord. Jullåda från Köttex. Vi har ingen äldre generation på vår julafton och beslut togs för tre år sedan då vi fick ändra planerna för julafton.
Då Henriks föräldrar dog och deras föräldrahem såldes. Ingen av oss vill lägga tid på matlagning.
Efter maten var det spänd väntan på tomten.
Barnens kusiner är 8 och 10 år men dom är än så länge också intresserade av tomten. Vilket är kul och förstör inte mina barns förväntan på tomten. Får se hur länge det håller i sig.
Linnea gillar inte tomten och jag fick bära henne fram till tomten i början. Sedan tog hon mod till sig att gå fram med Albin. Han var så gullig och höll henne i handen. Hon var så stolt när hon kom tillbaka till soffan. Lite Kalle Anka tittande blev det mellan paketöppningen. Inte så noga för mug längre faktiskt att se Kalle Anka. Det viktigaste för mig är att barnen är glada och nöjda och att det är en alkohol fri jul.
Trygg, glad och varm miljö. Så ska det vara på jul. Barnens högtid!
Albin började bygga lego som han fått och lugnet sänkte sig en stund när barnen lekte med sina klappar.
Vi vuxna körde julklappsspelet. Vi köper ett presentkort för 300 kr vardera och sedan spelar vi med tärningar på tid. Alla får varsitt i slutändan.
På kvällen serverade vi tomtegröt och skinksmörgås. En fröjdefull jul tillända ❤

Jullov 2016

Lugnet infinner sig.
Nu är det jullov, mest för mig och barnen. Henke behövdes på jobbet nästa vecka. Men lite tid tillsammans får vi allt. Jag börjar jobba 9 januari igen. Barnen börjar den 10 januari. Vi ska hitta på massa kul. Älskar att uppleva med mina barn.
Imorgon ska barnen till frissan och bli julfina.  Sedan ska vi till vct och ta blodprov på Albin. Blir ju mindre kul. Jag ska sätta på emla bedövningsmedel plåster på båda armarna innan.
Hoppas det går smidigt och att dom träffar rätt meddetsamma. Detta behöver göras inför Albins halsmandlar operation. Ifall han blöder mycket och behöver blod.
Sen ska vi hämta jullåda på Köttex och handla på Ica som resten av Götene tänker jag.
Ska få tag på bingolotter. Det är tradition. Jag sitter inte uppe så länge nuförtiden men det funkar likabra att spela på julaftons morgon med barnen.

2016 års julgran

Idag har vi pyntat årets gran.
Barnen tycker det är så kul.
Hänger gärna många kulor på samma gren så att den till slut viker sig och alla kulor ramlar av.
Hos oss tar vi fram alla tomtar och julgardiner till första advent.
Granen köper vi helgen innan jul.
Då jag var barn pyntade mamma kvällen och natten till julafton. Minns inte hur mycket hon pyntade innan dess utöver julgardiner och stakar. Minns att det var magiskt att komma upp på julaftons morgon.

Att vara skilsmässobarn

När jag var 6 år skiljdes mina föräldrar. Min pappa var otrogen och då det uppdagades flyttade pappa ihop med denna kvinna. Hon var aldrig glad i mig och min bror. Vi var alltid till besvär. Så upplevde jag det. Jag kände mig aldrig välkommen då hon bodde med min pappa. Min mamma träffade ett antal olika män under min uppväxt och jag höll dom alltid ifrån mig känslomässigt. Ingen av varken mammas eller pappas olika nya partners fick komma mig inpå livet. För att skydda mig själv.
Pappa var knappt delaktig i mitt vardagsliv med skola.  Vi var hos honom varannan helg och två veckor på sommaren.
Nedanstående text har jag tagit från en blogg. Den stämde så bra in på mig.
Min mamma svek mig även som vuxen då hon valde sin alkoholiserade sambo före mig.  Hon dog för 3.5 år sedan så vår konflikt blev aldrig utredd. Den varade i 13 år, men det är tveksamt att vår konflikt skulle blivit utredd, oavsett om hon hade levt idag.
Pappa valde att säga upp bekantskapen med oss för två år sedan. Han såg sin chans när mamma hade dött. Ansvaret som enda levande förälder tog väl ut sin rätt.
Jag kan lova er att jag alltid kommer ha kontakt med mina barn oavsett vad som händer. Jag kommer aldrig ge upp!! Jag ser på föräldraskapet som att det är min plikt att hålla kontakten. Det ligger på mig!!

Ni gör ju det!

”Nej, inte jag!” säger ni.

”Jo, det gör ni!” säger jag.

När ni säger att:

”Om du inte vill träffa min fru/sambo/tjej/man så får du inte träffa mig heller! Vi hör ihop – vi är som ett paket – så mig och Kajsa/Kalle eller inte alls! Vad väljer du?”

Självklart ska du välja att träffa din tonårsdotter eller tonårsson (för det är ofta de som ”säger ifrån”) trots att hon/han inte vill träffa din nya tjej/man!

Självklart!

Självklart ska du visa att ditt barn är det viktigaste av allt!

Självklart!

Barn behöver tid på sig att anpassa sig till nya förhållanden.

De vuxna kräver ibland att barnen på bara ett par år ska anpassa sig till skilsmässan, flyttarna, nya partners och dessutom ska de vara trevliga och glada!

Vad kräver ni av era barn egentligen??
En sund och normal reaktion på när ens föräldrar ska skiljas/skiljs är att sörja det som inte längre finns – att marken de stod på rycktes undan från deras fötter.

Sorgen är olika i olika barn beroende på ålder, och allt möjligt annat. Barn måste få TID att sörja och hantera att mamma och pappa inte kommer att leva ihop längre. De behöver också få TID på sig att förstå hur verkligheten därefter ska se ut, för dem, och för föräldrarna.

Hur lång tid beror på vad det är för barn, men jag brukar säga att man ska låta barn få 1 år på sig att ”landa” i det nya.

Sen har vi allt det andra….

Ibland har vuxna verkligen ingen alls förmåga att sätta sig in i hur det är att vara barn, och ändå har ni varit barn själva!

Berättelsen om Stina

Stinas mamma och pappar skilde sig för några år sedan. Stinas mamma bodde kvar med Stina i radhuset, men pappa flyttade iväg, 12 mil bort, för han ville bo i Stockholm ”äntligen!”. Stina undrade inom sig varför pappa valde att flytta så långt bort, för hon älskar sin pappa och ville att han skulle bo nära, så hon kunde bo varannan vecka, men pappa ville ”vara fri!” och ”bo i Stockholm!”. För det hade han aldrig gjort.

Så Stina fick träffa pappa, i hans ungkarlslya, varannan helg. Det var okey. Men Stina längtade och saknade pappa hela tiden däremellan. Hon berättade för mig att egentligen var hon ”pappas flicka” och hur kunde han då flytta så långt bort?

Så träffade pappa Anna. Anna blev snabbt gravid och de flyttade ihop i en större lägenhet i Stockholm. Stina fortsatte åka dit varannan helg, men kände sig ”utanför” och som om hon trängde sig på, när hon var hos pappa och Anna.

Så föddes lilla Molly. Stina tyckte att pappa och Anna var ”överdrivna” med hur de var mot Molly. Hon var ju söt och så, men Stina tyckte att hon helt glömdes bort. Hon fick inte  komma och hälsa på lika ofta längre, för Anna var så trött….

…och om Stina var förkyld, eller bara lite snorig, fick hon absolut inte komma, för Molly kunde bli smittad.

Ibland kunde det gå 2 månader mellan mötena med pappa.

Så fick hon veta att Anna och Pappa skulle flytta till Annas hemstad, som låg ännu längre bort. Pappa berättade detta glatt, att han fått ett bra jobb, att de köpt ett stort hus, där Stina skulle få ett eget rum…

De flyttade.

Nu skulle Stina åka till pappa och Anna en gång i månaden, för att åka så långt varannan helg var för dyrt. När Stina kom till Annas och pappas hus hade de gjort iordning ett litet rum till Stina – det minsta i huset – och Molly hade det största, för hon måste ju få plats med alla sina leksaker.  Och Stina var ju ändå där så sällan.

”Men om jag skulle vilja BO där då, hela tiden? Skulle jag få det då? Och vilket rum skulle jag få då?” frågade Stina mig…

Stina berättade att hon  mest  satt vid datorn när hon hälsade på i familjen. Anna klagade till Stinas pappa att Stina var så ”lat”. Anna tyckte att hon skulle tvätta, städa och plocka undan efter sig, men Stina förstod inte varför. ”Jag bor ju inte här! Jag hälsar ju bara på, jättesällan!” fräste hon då irriterat. Pappa sa att hon var en del i familjen, och Stina tänkte att ”det har jag inte varit sedan du flyttade, pappa!” men det vågade hon inte säga.

Stina hälsade på mer och mer sällan. Den enda anledningen till att hon skulle hälsa på var ju att hon saknade sin pappa och ville träffa honom, men han envisades med att Stina skulle umgås med ”hela familjen” och krävde att Stina skulle ”vara en del i familjen”, som hon inte var, så hon gav upp.

Hon gav upp sin älskade pappa!

Och pappa tänkte att ”Nu är hon  tonåring och då vill hon ju inte åka hit förstås. Hon vill väl vara med sina kompisar!” Han sa till Stina att han förstod om hon inte ville komma, men Stina blev då ledsen över att han inte förstod, och egentligen hade hon velat att han skulle sagt att han längtade och skulle vilja att hon kom oftare.

Stina tänkte att Anna tyckte att det var skönt att Stina inte kom så ofta, för de bara tjaffsade ändå, om slängda blöta handdukar på golvet och icke-bortplockad disk….

………………………………………………..

Det här är bara EN av alla de pappor/mammor som inte tror att de ”valt bort sitt barn”….

Det här är bara EN av de pappor/mammor som tror att de haft ”bra kontakt” med sina barn efter skilsmässan…

Det här är bara EN av de pappor som inte förstår hur viktiga de är!

Och att man inte kan ”välja bort” ett barn.

För barnet går sönder lite grann – inuti.
Denna text är kopierad från nedanstående adress:

https://familjeterapeut.wordpress.com/2012/03/26/valj-inte-bort-dina-barn/

Lucia 2016

Adventsfikat var lika mysigt som alltid och trångt. Vi blev många. Kul!
Barnens kusin Alex fyllde 8 år den 5 december så det blev ett mysigt kalas med en tårta av bullar. 
Albin har varit med i sitt första luciatåg.
På förskolan har dom på morgonen utomhus och det har inte passat oss. Albin har inte velat vara med.
Nu körde han all in kan man säga.
Han hade fått en vers att läsa.
"Nu vi tänt vårt andra ljus, det sprider glädje i vårt hus."
Han läste lugnt, högt och tydligt.
Jag är en såå stolt mamma nu.
Detta var otippat.
Jag trodde att han skulle bli nervös och inte vilja när han såg all publik.
Åh vad han har växt denna första termin i skolan.
Tänk vad mycket han redan lärt sig. Skolan är bra!
Härligt med engagerande lärare!
Linnea ville vara med på förskolans luciafirande så imorse kl: 07 stod vi utomhus och tittade på Linnea.
Det var fint men det blir mer stämningsfullt inomhus tycker jag.
Linnea såg ut som en Michelin gubbe med tomteklänning utanpå overallen 

Pepparkaksbak och första advent

Förra helgen gjorde jag dubbel sats deg till pepparkaksbaket.  Vi köpte nya formar med bamse, lille skutt och skalman. Tradition. Mysfaktor med julmusik på stereon.
I fredags gjorde vi iordning pepparkakshuset.  Färdiga delar från affären som barnen får dekorera med glasyr och nonstop.
Det ställer vi på en bricka med bomull runt som snö.
Bondgårds djuren pryder bomullen.
För mig blir det nostalgi.
Mamma satte alltid upp krubban och runt den bomull, ljusslinga och djur.
Kronofogden lyckades ju inte få ut några julsaker från mammas lägenhet efter hennes död, så detta är så nära traditionen jag kommer.
När jag stod och bakade pepparkakor vandrade mina tankar. Så många olika jular jag firat genom åren.
Fram till jag var 6 år firade jag med mamma och pappa.
Efter det firade jag alltid två gånger. Helgen före jul med farmor och pappa och julafton med mamma och mormor och morfar. Diverse respektive till mina föräldrar fanns med. Detta skedde fram tills jag var 19 år. Då dog min mormor och traditionen liksom dog. Min mamma försökte hålla allt vid liv men lyckades inte riktigt. När jag var 20 blev jag ihop med Fredrik. Då firade jag väldigt traditionsenligt med hans familj och med min var det olika från år till år.
När jag var 30 träffade jag min man Henrik och dom första åren var det traditionsenligt hos svärmor och svärfar.
2013 dog mamma och mina svärföräldrar och sedan dess firar vi hos oss med Henriks bröder.
I Göteborg dog julen när min mamma dog. Och i år är första julen vi inte åker ner till Göteborg helgen före jul. Det känns väldigt konstigt! !!
Fast firandet i Göteborg har inte direkt varit stämningsfullt dom senaste tio åren. För två år sedan bestämde dessutom min pappa att han inte ville fira med oss. Så där dog den epoken också.
Idag har vi haft Henriks släkt på adventsfika. Den traditionen har vi bevarat från mina svärföräldrar. Mysigt. Efteråt går vi alltid på tomteparaden här i Götene. Idag var vi  18 personer. På annandagen träffas vi igen. Det är kul att den traditionen finns kvar.
En tradition som vi infört i vår familj är att tomten kommer alla söndagar i advent. Eftersom barnen inte har några mor och farföräldrar som skämmer bort dom. Så gör vi det istället. Vi kompenserar. Istället för att få allt på julafton så får dom det lite i taget. Större grejor än plåttrig adventskalender. Uppskattat är det och spännande tycker barnen.

Albins läkarbesök

I veckan var jag och Henke med Albin på öron, näsa, hals avdelningen i Mariestad.
Läkaren tittade honom i halsen och i näsan.
Vi fick remiss dit då vi tycker att Albin snarkar och får korta andningsuppehåll i sömnen.
Läkaren rekommenderar operation. Där dom minskar halsmandlarna och tar bort körtel bakom näsan. Detta görs under narkos.
Att ta beslutet att söva ner sitt barn och låta det opereras är nog det svåraste beslut jag tagit som förälder.
Att jag dessutom aldrig själv sövts ner gör ju inte saken bättre.
Efter jul någon gång kommer det ske.
Usch att följa honom in i operationssalen och se honom bli sövd kommer vara så tufft. Att jag dessutom måste hålla masken för Albin om hur rädd jag är. Han har många frågor och jag försöker besvara dom på bästa sätt för att han ska känna sig trygg.

Mörkt igen..

Ja nu är november mörkret här igen.
Snön har smält bort och vi hade 10 plus och regn idag.
En vecka var den vita snön här.
Till helgen blir det pepparkaksbak och om två veckor får man ta fram ljusstakar och tomtar. Här tas allt utom granen fram till första advent.
Granen tas fram helgen före jul.
Idag var jag med Linnea hos tandläkaren.  Dom räknade hennes tänder och kollade bettet. Lite felställt på ena sidan på grund av nappen. Men inget gör något åt. Hon slutade med napp i somras så värre blir det inte. Bananlack ballong och klistermärken fick hon också. Hon var nöjd när vi gick därifrån.

Första snön är här

I fredags kom det lite snö på marken och man fick julkänsla. Den töade bort efter några timmar.
Men idag när vi vaknade var det vitt, vitt och vitt.
Härligt!
Den första snön är alltid bäst.
Man vet ju aldrig hur länge den stannar.
Så nu har vi varit i pulkabacken och åkt första åket för i år.
Linnea älskar när det går fort.
Albin tycker det är kul med snowracern. Han kom väl på förra vintern att det var kul med snö. Jag tror att snön gör det svårt för honom att se och han blir osäker på var han sätter fötterna pga sin synnedsättning.
Igår var vi på bio hela familjen.
Lilla Anna och långa farbrorn såg på filmer med spöket laban.
Linnea satt först i mitt knä. Sedan satt hon på golvet. Som tur var satt vi längst fram 
Vi var också på kyrkogården och tände ljus i vinterstormen. Kallt som attan. Burr.