På mindre än 1 år har vi nu drabbats av tre dödsfall i familjen. Det tar verkligen på krafterna!
__________
AMMI
Henriks mamma, Albins & Linneas farmor, min "svärmor".
Dog 20 maj - 2012. Hon blev 66 år.
Ammi fick bukspottkörtel cancer. Hon opererades och mådde bra efter operationen och fick lite extra tid i livet. Det är vi glada för eftersom under den perioden så hann Albin födas. Men i januari 2012 upptäcktes det att cancern kommit tillbaka igen. Några dagar innan hon dog tömdes hon på vätska som Ammi samlat på sig och det gjorde att kroppen inte orkade. Så när hon väl dog gick det fort.
Under året som gått har vi hjälpt Henriks pappa Tage att ta sig igenom sorgen och skött hans ekonomi. Detta har tagit mycket energi.
__________
Jag blev gravid igen och min energi har verkligen varit låg under hela graviditeteten. Jag avslutade mina universitetsstudier i januari 2013. Det sista examinationsarbetet krävde full uppmärksamhet från mig. Men jag är nu äntligen färdig förskollärare efter 3,5 års studier. Jag är riktigt stolt över mig själv!! Jag började arbeta som timvikarie på Skattkistans förskola i Götene i november 2012. Den 7 mars arbetade jag min sista dag. Jag var så trött och energilös och kände att jag behövde vila mig i form innan bebisen skulle anlända. Hade beräknad födsel 10 maj. Dagen efter jag slutade arbeta kom ett telefonsamtal från Göteborg vilket förändrade alla planer framåt.
__________
ELAINE
Min mamma, Albins & Linneas mormor, Henriks "svärmor".
Dog 8 mars - 2013. Hon blev 58 år.
Jag vilade tillsammans med Albin på e.m den 8 mars. När jag vaknade hade jag 5 missade samtal från min bror. På ett av samtalen hade han pratat in på telefonsvararen. Han sa att mamma var dålig och att det gjorts hjärtlungräddning. Jag ringde upp min bror men det var min morfar (80 år) som svarade. Han sa att mamma var borta. Jag var tvungen att fråga honom flera gånger om borta menades att hon var död. Så jag inte missuppfattade honom. Han är ju ändå 80 år. Men jag hade inte missuppfattat honom.
Mamma hade känt sig dålig i någon vecka med olika symptom. Hon trodde hon hade influensan. Men hon måste ha mått riktigt dåligt eftersom hon slutade röka under denna veckan. (Hon har rökt i ca 40 år). Dagen då hon dog var hon med min bror på ett läkarbesök han hade inbokat. Efter besöket stod de utanför och samtalade. Mamma säger att hon inte mår bra och vill sätta sig ner. Sekunden efter grabbar hon tag i min brors jacka och faller handlöst till marken. Hon är inte kontaktbar och det görs hjärtlungräddning vilket inte ger något resultat. Hon körs i ambulans men dödförklaras vid ankomst till sjukhuset. Obduktionen visar att hon har fått en kraftig hjärtinfarkt. Vilket troligtvis har föranletts av en mindre infarkt någon vecka tidigare.
Vi började packa direkt efter samtalet från Göteborg och jag åkte på ett planerat besök till barnmorskan för att fråga hur dödsfallet kunde påverka bebisen. Jag var då i vecka 31+0 = v. 32. Det var 9 veckor tills bebisen var beräknad.
Vi bokade hotell och åkte ner alla tre. Jag, Henrik och Albin. Vi stannade i Göteborg i tre nätter. På f.m fixade jag, min bror och morfar med att planera begravningen och prata igenom vad som hänt. Vi var också på bårhuset och fick titta på mamma. Jag var väldigt rädd för detta besöket innan då jag aldrig sett någon död människa tidigare. Men det kändes bra att ha gjort det efteråt. Det var lättare att förstå att hon verkligen var död.
Det har varit mycket att ta hand om efter mammas död. Dels mina blandade känslor för mamma då vi har varit oense om många saker de sista 13 åren hon var i livet. Dessutom har vi fått tampas med min mammas sambo (vilken jag inte kunnat acceptera under de ca 13 år de levt tillsammans). Vi har inte kunnat komma in i lägenheten ännu. Han har inte hjälpt till med begravningen och allt runtomkring. Dessutom har han nu hotat min bror och min morfar. Mycket som tagit rejält på krafterna. Dessutom har jag varit i slutet på en graviditet med allt vad det innebär och nu i början av 2 barns liv med allt vad det innebär, ja ni fattar själva hur situationen varit. Så kom då det tredje dödsfallet mitt i detta...
__________
TAGE
Henriks pappa, Albins & Linneas farfar, min "svärfar".
Dog 17 maj - 2013. Han blev 72 år.
Detta dödsfallet var ganska väntat. Det dödsfallet som känns mest ok, om man får säga så. Tage har haft bekymmer med ångest i många år och dämpat dessa ångest perioder med alkohol. Så vi har varit väldigt oroliga för hans hälsa och mående och fått bolla med socialtjänsten som inget kunnat göra... Dagarna innan han dog blev han väldigt förvirrad så Henrik och hans bror körde honom till akuten den 16 maj. Han lades in och på morgonen den 17 maj ringde dom och sa att han inte var kontaktbar. Henrik åkte in och vid 11 på f.m dog han. Dödsorsak var flera proppar i hjärnan. Så nu har vi ett hus att röja och lägga ut på försäljning. Som om vi inte hade nog att göra...
__________
fredag 31 maj 2013
torsdag 16 maj 2013
Snabbare än tänkt blev jag ensam med båda barnen...
Jösses vilken dag!
Jag blev ensam med båda barnen från morgonen till kvart i tre idag och jag är helt slut!!!
Värmeböljan gjorde nog sitt med.
Frukosten avlöpte utan problem. Linnea sov. Men sedan skulle vi ut i trädgården och leka tänkte jag men det tog tid innan alla var klara. Jag ammade Linnea för att hon skulle hålla sig lugn i vagnen. Fick på Albin ytterkläder och fick ner oss alla tre för trappan till källaren. Väl där nere fick Linnea hicka och det enda som hjälper är att amma lite till. Medans jag ammar far ju Albin runt som en galning och vill ha de och de som han hittar i källaren. Får ut oss alla tre genom dörren, ja då blåser det. Ljumma vindar, skönt tänker ni. Ja, det var skönt.
Men Albins solhatt blåste av häromdagen och nu är han livrädd för blåst. Så då går han och håller i hatten med en hand hela tiden. Han gallskriker och vill gå in. Till slut övertalar jag honom att leka en liten stund i sandlådan. Om jag hjälper honom att hålla i hatten släpper han den och kan använda båda händerna till att gräva med. Så där sitter jag och håller i Albins hatt och tok gungar Linneas vagn så att hon ska hålla sig lugn...
Albin tycker blåsten är ok om han inte behöver ha hatten på men idag var det molnfritt och strålande sol så utan hatt hade inte Albins hårbotten mått bra. Albin har ärvt min solkänsliga hud, tyvärr. Jag har försökt övertala Albin att släppa hatten en kort stund och se vad som händer, men då bryter han ihop. Så nu har vi bestämt att vi ignorerar det. För honom är det en stor sak och vi vill inte förminska hur han känner. Men det är svårt... Ja, ja det är inte lätt alla gånger att vara förälder.
Efter lunch skulle jag dessutom försöka få Albin att sova i vagnen. Ja det projektet misslyckades. Ja, ja Henke kom hem och nu är Henke och Albin på dagis på Förskolans dags fest och jag och Linnea tar det lugnt. Hon sover efter att ha ätit på mig konstant känns det som. Hon har nog känt av min stress idag tror jag.
Det känns så skönt att vi bestämt att Henke ska vara pappaledig med Albin måndagar och fredagar fram till semestern. Då är det bara tis, ons och tors morgon fram till 9.00 jag blir själv för sedan är Albin på dagis till 14.00. Henke är hemma från jobbet 14.30.
Sedan är vi lediga juli och aug tillsammans hela familjen. Så det blir först i september som jag blir själv måndagar och fredagar. Då tror jag att rutiner på Lillan är mer inarbetade (hoppas).
Jag blev ensam med båda barnen från morgonen till kvart i tre idag och jag är helt slut!!!
Värmeböljan gjorde nog sitt med.
Frukosten avlöpte utan problem. Linnea sov. Men sedan skulle vi ut i trädgården och leka tänkte jag men det tog tid innan alla var klara. Jag ammade Linnea för att hon skulle hålla sig lugn i vagnen. Fick på Albin ytterkläder och fick ner oss alla tre för trappan till källaren. Väl där nere fick Linnea hicka och det enda som hjälper är att amma lite till. Medans jag ammar far ju Albin runt som en galning och vill ha de och de som han hittar i källaren. Får ut oss alla tre genom dörren, ja då blåser det. Ljumma vindar, skönt tänker ni. Ja, det var skönt.
Men Albins solhatt blåste av häromdagen och nu är han livrädd för blåst. Så då går han och håller i hatten med en hand hela tiden. Han gallskriker och vill gå in. Till slut övertalar jag honom att leka en liten stund i sandlådan. Om jag hjälper honom att hålla i hatten släpper han den och kan använda båda händerna till att gräva med. Så där sitter jag och håller i Albins hatt och tok gungar Linneas vagn så att hon ska hålla sig lugn...
Albin tycker blåsten är ok om han inte behöver ha hatten på men idag var det molnfritt och strålande sol så utan hatt hade inte Albins hårbotten mått bra. Albin har ärvt min solkänsliga hud, tyvärr. Jag har försökt övertala Albin att släppa hatten en kort stund och se vad som händer, men då bryter han ihop. Så nu har vi bestämt att vi ignorerar det. För honom är det en stor sak och vi vill inte förminska hur han känner. Men det är svårt... Ja, ja det är inte lätt alla gånger att vara förälder.
Efter lunch skulle jag dessutom försöka få Albin att sova i vagnen. Ja det projektet misslyckades. Ja, ja Henke kom hem och nu är Henke och Albin på dagis på Förskolans dags fest och jag och Linnea tar det lugnt. Hon sover efter att ha ätit på mig konstant känns det som. Hon har nog känt av min stress idag tror jag.
Det känns så skönt att vi bestämt att Henke ska vara pappaledig med Albin måndagar och fredagar fram till semestern. Då är det bara tis, ons och tors morgon fram till 9.00 jag blir själv för sedan är Albin på dagis till 14.00. Henke är hemma från jobbet 14.30.
Sedan är vi lediga juli och aug tillsammans hela familjen. Så det blir först i september som jag blir själv måndagar och fredagar. Då tror jag att rutiner på Lillan är mer inarbetade (hoppas).
onsdag 15 maj 2013
Kvinnokroppens fantastiska förmåga till förändring!
Tänk vad kvinnokroppen kan förändras om och om igen på kort tid.
I flera månader innan Linnea kom till världen var jag helt slut. Jag hade så lite energi och orkade bara det mest nödvändigaste. Nu 10 dagar efter förlossningen börjar energin så smått hitta tillbaka trots att det inte är många timmar sömn per natt jag får.
Idag blev det storstädning, vilket jag inte orkat på länge, Så skönt!!!
Dagarna rusar iväg och jag har knappt koll på vilken dag det är i veckan!
I flera månader innan Linnea kom till världen var jag helt slut. Jag hade så lite energi och orkade bara det mest nödvändigaste. Nu 10 dagar efter förlossningen börjar energin så smått hitta tillbaka trots att det inte är många timmar sömn per natt jag får.
Idag blev det storstädning, vilket jag inte orkat på länge, Så skönt!!!
Dagarna rusar iväg och jag har knappt koll på vilken dag det är i veckan!
måndag 13 maj 2013
Första barnvagnspromenaden
Dagarna verkligen springer iväg. Linnea är redan 8 dagar gammal.
Albin är en jättestolt storebror och vill gärna klappa henne och ha henne i knät.
Mitt hjärta svämmar över av kärlek och stolthet när jag ser mina underbara barn tillsammans.
Jag tror att jag är världens lyckligaste!!!
Häromdagen var det barnvagnspromenads premiär och stolta storebrodern skulle såklart köra vagnen. Det var väldigt poppis att köra Linnea runt kvarteret samtidigt som han tittade på alla parkerade bilar och namngav dem. Albin kan de flesta bilmärken. Hans passion i livet. Han säger "Jag verkligen älskar bilar". Verkligen och faktiskt är populära ord som kommer i varje mening han uttalar just nu.
Albin har sitt eget uttal på en del ord. Jag tycker det är så sött. Ambelibans =Ambulans, Perat = parkerat, gräskim = grävmaskin.
Albin är en jättestolt storebror och vill gärna klappa henne och ha henne i knät.
Mitt hjärta svämmar över av kärlek och stolthet när jag ser mina underbara barn tillsammans.
Jag tror att jag är världens lyckligaste!!!
Häromdagen var det barnvagnspromenads premiär och stolta storebrodern skulle såklart köra vagnen. Det var väldigt poppis att köra Linnea runt kvarteret samtidigt som han tittade på alla parkerade bilar och namngav dem. Albin kan de flesta bilmärken. Hans passion i livet. Han säger "Jag verkligen älskar bilar". Verkligen och faktiskt är populära ord som kommer i varje mening han uttalar just nu.
Albin har sitt eget uttal på en del ord. Jag tycker det är så sött. Ambelibans =Ambulans, Perat = parkerat, gräskim = grävmaskin.
torsdag 9 maj 2013
Plexus brachialis skada
Linnea fastnade med höger axel vid förlossningen. Vid läkarkontrollen upptäcktes att Linnea inte använder höger arm så då fick vi åka ner till röntgen och röntga armen.
Röntgen visade inte på någon fraktur, tack och lov!
Det som hänt är troligtvis att nerverna uppe vid halsen dragits ut och fått en förslitning, vilket kroppen kan reparera själv, i de flesta fall. Sjukgymnasten har nu givit oss övningar som vi ska göra flera gånger per dag. Hennes arm kommer följas upp av sjukgymnasten fram tills hon är 6 månader. Har hon då en fortsatt nedsatt funktion kommer vi remitteras vidare.
Är det någon av er läsare som har någon erfarenhet av en sådan här skada får ni gärna kommentera.
Röntgen visade inte på någon fraktur, tack och lov!
Det som hänt är troligtvis att nerverna uppe vid halsen dragits ut och fått en förslitning, vilket kroppen kan reparera själv, i de flesta fall. Sjukgymnasten har nu givit oss övningar som vi ska göra flera gånger per dag. Hennes arm kommer följas upp av sjukgymnasten fram tills hon är 6 månader. Har hon då en fortsatt nedsatt funktion kommer vi remitteras vidare.
Är det någon av er läsare som har någon erfarenhet av en sådan här skada får ni gärna kommentera.
onsdag 8 maj 2013
När Linnea kom till världen 5 maj - 2013
Torsdagen den 2/5 var vi på plats på KSS klockan 9:00 för planerad igångsättning pga att inte föda hemma eller på vägen, då Albins förlossning gick snabbt och att han då inte andades.
Detta var vår rädsla inför denna förlossningen och vi gick på samtal med en aurorabarnmorska för att bearbeta förra förlossningen och komma fram till ett tryggt tillvägagångssätt inför stundande förlossning. Aurora barnmorskan kom med förslaget att utföra igångsättning, vilket vi kände var ett bra förslag.
Vi skrivs in och vi får ett rum på BB avd. Det sprutas upp hormongel vid 11 tiden. Vid 15 tiden börjar fostervatten sippra. Men inget mer händer. Natten är lugn och jag och Henke sover gott. Owe, Henriks bror är hemma med Albin.
Fredagen den 3 maj beslutar läkaren att vi ska invänta kroppen. Att den ska få komma igång av sig själv. Men inget händer. Fostervattnet fortsätter sippra. Henrik åker hem vid 17 tiden för att vara med Albin. Han sover hemma, men Owe stannar oxå kvar ifall det blir dags för Henke att återvända till mig under natten. Men natten är lugn.
Lördag 4 maj blir en dag med lång tröttsam väntan på att högtrycket på förlossningen ska minska innan jag ska få komma ner och få värkstimulerande dropp. Henke kommer tillbaka vid 14 tiden. Albin är hemma med Owe. 15.30 får vi komma ner till fl.
Förberedelserna startar och de tar tid. Vi äter middag i lugn och ro. Först får jag antibiotika intravenöst eftersom vattnet gått är det en infektionsrisk.
kl. 18 sätts droppet igång. Men med 1 fjärdedel av vad de brukar börja med för att se hur kroppen reagerar. Var 20 min ökar dem på droppet. Inget händer i kroppen. Vi äter kvällsmacka i lugn och ro. Jag börjar bli trött och funderar på hur jag ska orka när det väl startar.
Kl. 21 startar molvärken
kl.21.30 flyttas vi över till förlossningssalen. Värkarna blir intensivare och jag använder tens och lustgas. Droppet ökar de hela tiden. Jobbigt att sitta fast i droppslangen och tenssladdarna plus ctgsladdarna. Känns som att det är sladdar överallt att ha koll på när jag rör mig. Vad som händer vid vilket klockslag har jag ingen aning om.
Trots värkar tar det tid att öppna sig och jag börjar tänka att det kan ta tid det här. Jag ber om ryggbedövning. Värkarna trappas upp. Läkaren som ska sätta ryggbedövningen kommer. Han hinner sätta lokalbedövning men ingen ryggbedövning för då är det dax att krysta.
Jag har öppnat mig från 4 cm till helt öppen på en kvart.
Bebisens huvud tittar fram men sugs in igen. Bebisen fastnar med axeln på väg ut och sitter fast. Det kallas på hjälp. En sköterska hänger sig på magen. Till slut kommer Linnea ut. Hon gör en suck. Hon är slapp och navlas av och de springer ut till barnläkaren med henne. Henke följer med henne ut. Hon får hjälp att andas, men kvicknar snabbt till. Henke kommer ganska snabbt in till mig med henne.
Linnea föddes 01.22 5/5-2013. 4025 g 52 cm. Bf -5.
Detta var vår rädsla inför denna förlossningen och vi gick på samtal med en aurorabarnmorska för att bearbeta förra förlossningen och komma fram till ett tryggt tillvägagångssätt inför stundande förlossning. Aurora barnmorskan kom med förslaget att utföra igångsättning, vilket vi kände var ett bra förslag.
Vi skrivs in och vi får ett rum på BB avd. Det sprutas upp hormongel vid 11 tiden. Vid 15 tiden börjar fostervatten sippra. Men inget mer händer. Natten är lugn och jag och Henke sover gott. Owe, Henriks bror är hemma med Albin.
Fredagen den 3 maj beslutar läkaren att vi ska invänta kroppen. Att den ska få komma igång av sig själv. Men inget händer. Fostervattnet fortsätter sippra. Henrik åker hem vid 17 tiden för att vara med Albin. Han sover hemma, men Owe stannar oxå kvar ifall det blir dags för Henke att återvända till mig under natten. Men natten är lugn.
Lördag 4 maj blir en dag med lång tröttsam väntan på att högtrycket på förlossningen ska minska innan jag ska få komma ner och få värkstimulerande dropp. Henke kommer tillbaka vid 14 tiden. Albin är hemma med Owe. 15.30 får vi komma ner till fl.
Förberedelserna startar och de tar tid. Vi äter middag i lugn och ro. Först får jag antibiotika intravenöst eftersom vattnet gått är det en infektionsrisk.
kl. 18 sätts droppet igång. Men med 1 fjärdedel av vad de brukar börja med för att se hur kroppen reagerar. Var 20 min ökar dem på droppet. Inget händer i kroppen. Vi äter kvällsmacka i lugn och ro. Jag börjar bli trött och funderar på hur jag ska orka när det väl startar.
Kl. 21 startar molvärken
kl.21.30 flyttas vi över till förlossningssalen. Värkarna blir intensivare och jag använder tens och lustgas. Droppet ökar de hela tiden. Jobbigt att sitta fast i droppslangen och tenssladdarna plus ctgsladdarna. Känns som att det är sladdar överallt att ha koll på när jag rör mig. Vad som händer vid vilket klockslag har jag ingen aning om.
Trots värkar tar det tid att öppna sig och jag börjar tänka att det kan ta tid det här. Jag ber om ryggbedövning. Värkarna trappas upp. Läkaren som ska sätta ryggbedövningen kommer. Han hinner sätta lokalbedövning men ingen ryggbedövning för då är det dax att krysta.
Jag har öppnat mig från 4 cm till helt öppen på en kvart.
Bebisens huvud tittar fram men sugs in igen. Bebisen fastnar med axeln på väg ut och sitter fast. Det kallas på hjälp. En sköterska hänger sig på magen. Till slut kommer Linnea ut. Hon gör en suck. Hon är slapp och navlas av och de springer ut till barnläkaren med henne. Henke följer med henne ut. Hon får hjälp att andas, men kvicknar snabbt till. Henke kommer ganska snabbt in till mig med henne.
Linnea föddes 01.22 5/5-2013. 4025 g 52 cm. Bf -5.
När vår prins Albin kom till världen 3/9-2010
Tänkte börja med att berätta om hur det gick till när Albin föddes.
Fredagen den 27/8 upptäcktes att jag hade äggvita i urinen vilket indikerar havandeskapsförgiftning. Men bm tyckte att vi skulle avvakta över helgen.
Måndag den 30/8 är jag på nytt bm besök och då visar det högre äggvita protein i urinen. Då ringer bm förlossningen och rådfrågar dom. Vi får tid kl:15 på e-m för kontroll på förlossningen.
På fl görs ctg, ultraljud m.m. Vi får med oss en dunk hem som jag ska samla urin i och så får vi ny tid ons 1/9.
Den 1/9 görs nya kontroller och urinen som samlats analyseras. Läkaren beslutar att dagen efter på torsdagen ska de sätta igång förlossningen eftersom värdena indikerar havandeskapsförgiftning och att jag gått 8 dagar över tiden.
Torsdagen den 2 sep är vi på plats kl.9.00. Först sätts en bard kateter in för att öppna upp. den får jag gå med ett tag men inget händer. På e.m sprutar de upp hormongel. Inget händer. Vid sex på kvällen får vi komma upp till bb och får ett rum. Natten är lugn och vi sover gott.
Fredagen den 3 sep får jag återigen gel vid 11 tiden. Börjar få lite molvärk. Kl. 17 görs en koll för att se om jag öppnat mig. De beslutas att jag ska ner till förlossningen för att ta hål på hinnorna. Innan vi kommer ner börjar värkarna ta fart.
Nere på fl blir de kraftigare och kraftigare värkar. Provar lustgas men tycker inte det hjälper. Ber om EDA bedövning men istället säger de att de vill göra kejsarsnitt eftersom bebisens hjärtljud är låga. Henrik byter om till op kläder.
När vi kommer till opsalen säger de att jag måste sövas direkt. Henrik får gå ut. Under tiden som de förbereder för sövning kommer krystvärkar.
Då beslutas det att jag ska föda vaginalt på op bordet och så använder de sugklocka och jag klipps dessutom för att bebisen ska komma ut snabbt.
När Albin kommer ut andas han inte så han navlas av och de springer ut med honom till barnläkaren där de får igång andningen snabbt. Henrik är med honom därute. Ganska snart kommer de in till mig med honom. Albin föds 19.29 den 3 sep. 3890 g och 53 cm lång. Bf + 10 dagar.
Fredagen den 27/8 upptäcktes att jag hade äggvita i urinen vilket indikerar havandeskapsförgiftning. Men bm tyckte att vi skulle avvakta över helgen.
Måndag den 30/8 är jag på nytt bm besök och då visar det högre äggvita protein i urinen. Då ringer bm förlossningen och rådfrågar dom. Vi får tid kl:15 på e-m för kontroll på förlossningen.
På fl görs ctg, ultraljud m.m. Vi får med oss en dunk hem som jag ska samla urin i och så får vi ny tid ons 1/9.
Den 1/9 görs nya kontroller och urinen som samlats analyseras. Läkaren beslutar att dagen efter på torsdagen ska de sätta igång förlossningen eftersom värdena indikerar havandeskapsförgiftning och att jag gått 8 dagar över tiden.
Torsdagen den 2 sep är vi på plats kl.9.00. Först sätts en bard kateter in för att öppna upp. den får jag gå med ett tag men inget händer. På e.m sprutar de upp hormongel. Inget händer. Vid sex på kvällen får vi komma upp till bb och får ett rum. Natten är lugn och vi sover gott.
Fredagen den 3 sep får jag återigen gel vid 11 tiden. Börjar få lite molvärk. Kl. 17 görs en koll för att se om jag öppnat mig. De beslutas att jag ska ner till förlossningen för att ta hål på hinnorna. Innan vi kommer ner börjar värkarna ta fart.
Nere på fl blir de kraftigare och kraftigare värkar. Provar lustgas men tycker inte det hjälper. Ber om EDA bedövning men istället säger de att de vill göra kejsarsnitt eftersom bebisens hjärtljud är låga. Henrik byter om till op kläder.
När vi kommer till opsalen säger de att jag måste sövas direkt. Henrik får gå ut. Under tiden som de förbereder för sövning kommer krystvärkar.
Då beslutas det att jag ska föda vaginalt på op bordet och så använder de sugklocka och jag klipps dessutom för att bebisen ska komma ut snabbt.
När Albin kommer ut andas han inte så han navlas av och de springer ut med honom till barnläkaren där de får igång andningen snabbt. Henrik är med honom därute. Ganska snart kommer de in till mig med honom. Albin föds 19.29 den 3 sep. 3890 g och 53 cm lång. Bf + 10 dagar.
onsdag 1 maj 2013
Helt slut!
Vi började dagen med kosläpp i Lerdala. Härligt soligt väder och massor med folk. Iskall vind då det inte var lä besvärade Albin. Men lite kul tyckte han ändå det var och bullen som det bjöds på var uppskattad. På e.m kom Albins farbror Owe och lekte med Albin. Vi grillade och gick igenom Albins rutiner inför morgondagen. Owe ska hämta Albin på dagis och vara barnvakt över natten. För 9:00 imorgon ska vi befinna oss på KSS för igångsättning.Medans Owe var här försökte jag och Henke fixa med det sista inför imorgon såsom packa bb-väska och plocka iordning. Känner mig som en yr förvirrad höna som springer kors och tvärs och grejar. Så nu är jag helt slut. Snart dax för kvällsmat och sedan kommer jag stupa i säng tillsammans med Albin. Börjar bli nervös...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)