Pepparkaksbak och första advent

Förra helgen gjorde jag dubbel sats deg till pepparkaksbaket.  Vi köpte nya formar med bamse, lille skutt och skalman. Tradition. Mysfaktor med julmusik på stereon.
I fredags gjorde vi iordning pepparkakshuset.  Färdiga delar från affären som barnen får dekorera med glasyr och nonstop.
Det ställer vi på en bricka med bomull runt som snö.
Bondgårds djuren pryder bomullen.
För mig blir det nostalgi.
Mamma satte alltid upp krubban och runt den bomull, ljusslinga och djur.
Kronofogden lyckades ju inte få ut några julsaker från mammas lägenhet efter hennes död, så detta är så nära traditionen jag kommer.
När jag stod och bakade pepparkakor vandrade mina tankar. Så många olika jular jag firat genom åren.
Fram till jag var 6 år firade jag med mamma och pappa.
Efter det firade jag alltid två gånger. Helgen före jul med farmor och pappa och julafton med mamma och mormor och morfar. Diverse respektive till mina föräldrar fanns med. Detta skedde fram tills jag var 19 år. Då dog min mormor och traditionen liksom dog. Min mamma försökte hålla allt vid liv men lyckades inte riktigt. När jag var 20 blev jag ihop med Fredrik. Då firade jag väldigt traditionsenligt med hans familj och med min var det olika från år till år.
När jag var 30 träffade jag min man Henrik och dom första åren var det traditionsenligt hos svärmor och svärfar.
2013 dog mamma och mina svärföräldrar och sedan dess firar vi hos oss med Henriks bröder.
I Göteborg dog julen när min mamma dog. Och i år är första julen vi inte åker ner till Göteborg helgen före jul. Det känns väldigt konstigt! !!
Fast firandet i Göteborg har inte direkt varit stämningsfullt dom senaste tio åren. För två år sedan bestämde dessutom min pappa att han inte ville fira med oss. Så där dog den epoken också.
Idag har vi haft Henriks släkt på adventsfika. Den traditionen har vi bevarat från mina svärföräldrar. Mysigt. Efteråt går vi alltid på tomteparaden här i Götene. Idag var vi  18 personer. På annandagen träffas vi igen. Det är kul att den traditionen finns kvar.
En tradition som vi infört i vår familj är att tomten kommer alla söndagar i advent. Eftersom barnen inte har några mor och farföräldrar som skämmer bort dom. Så gör vi det istället. Vi kompenserar. Istället för att få allt på julafton så får dom det lite i taget. Större grejor än plåttrig adventskalender. Uppskattat är det och spännande tycker barnen.

Albins läkarbesök

I veckan var jag och Henke med Albin på öron, näsa, hals avdelningen i Mariestad.
Läkaren tittade honom i halsen och i näsan.
Vi fick remiss dit då vi tycker att Albin snarkar och får korta andningsuppehåll i sömnen.
Läkaren rekommenderar operation. Där dom minskar halsmandlarna och tar bort körtel bakom näsan. Detta görs under narkos.
Att ta beslutet att söva ner sitt barn och låta det opereras är nog det svåraste beslut jag tagit som förälder.
Att jag dessutom aldrig själv sövts ner gör ju inte saken bättre.
Efter jul någon gång kommer det ske.
Usch att följa honom in i operationssalen och se honom bli sövd kommer vara så tufft. Att jag dessutom måste hålla masken för Albin om hur rädd jag är. Han har många frågor och jag försöker besvara dom på bästa sätt för att han ska känna sig trygg.

Mörkt igen..

Ja nu är november mörkret här igen.
Snön har smält bort och vi hade 10 plus och regn idag.
En vecka var den vita snön här.
Till helgen blir det pepparkaksbak och om två veckor får man ta fram ljusstakar och tomtar. Här tas allt utom granen fram till första advent.
Granen tas fram helgen före jul.
Idag var jag med Linnea hos tandläkaren.  Dom räknade hennes tänder och kollade bettet. Lite felställt på ena sidan på grund av nappen. Men inget gör något åt. Hon slutade med napp i somras så värre blir det inte. Bananlack ballong och klistermärken fick hon också. Hon var nöjd när vi gick därifrån.

Första snön är här

I fredags kom det lite snö på marken och man fick julkänsla. Den töade bort efter några timmar.
Men idag när vi vaknade var det vitt, vitt och vitt.
Härligt!
Den första snön är alltid bäst.
Man vet ju aldrig hur länge den stannar.
Så nu har vi varit i pulkabacken och åkt första åket för i år.
Linnea älskar när det går fort.
Albin tycker det är kul med snowracern. Han kom väl på förra vintern att det var kul med snö. Jag tror att snön gör det svårt för honom att se och han blir osäker på var han sätter fötterna pga sin synnedsättning.
Igår var vi på bio hela familjen.
Lilla Anna och långa farbrorn såg på filmer med spöket laban.
Linnea satt först i mitt knä. Sedan satt hon på golvet. Som tur var satt vi längst fram 
Vi var också på kyrkogården och tände ljus i vinterstormen. Kallt som attan. Burr.