Att förlora en förälder när man själv snart ska bli förälder är tufft.
Min mamma dog två månader innan mitt andra barn skulle födas.
Dagen innan hade jag avslutat mitt jobb för att vara hemma och vila den tid som var kvar.
Den vilan hade behövts men det blev inte riktigt så. .
Dagen efter dog min mamma hastigt i en kraftig hjärtinfarkt.
Poff och så var hon bara borta.
Hon fanns inte mer.
Hon lämnade efter sig en ouppklarad långdragen konflikt oss emellan.
Hon lämnade efter sig skulder för mig och min bror att hantera.
Hon lämnade efter sig en opålitlig, farlig sambo.
En sambo som skulle mordhota min bror och sedermera dömdes i rätten för detta.
Men hon var min mamma och självklart uppstod en saknad. Trots att vi inte sågs så ofta pga konflikten.
Nu har det gått snart 1 år och 8 månader sedan hon dog.
Min lilla dotter fyller snart 1.5 år.
Det barnbarn som min mamma aldrig hann träffa.
Men hon hann träffa min son och hon hann vara mormor till honom i 2.5 år.
Det glädjs jag åt.
Bilder från igår när vi tände ljus för min mamma, mormor och farmor i minneslunden och på Henkes föräldrars grav.
(Ammi lämnade oss i maj-12, mamma mars-13 och Tage maj-13)
En dikt får avsluta.
Föräldralös
Jag är föräldralös och den sorgen finns även om det är mycket vackert jag minns.
Än sen, jag är väl gammal nog att hantera det men inom mig bär jag en hemlighet.
Jag är inte så gammal som folk tror för inom mig det lilla barnet bor, barnet som behövde både far och mor, och det barnets förlust och saknad är stor.
Jag är föräldralös och det är så det är.
Det är livets gång, jag kan allt det där.
Jag vet att jag nu kan klara mig själv, vara duktig och stor, inte gråta ikväll.
Men jag är föräldralös och den sorgen finns även om det är mycket vackert jag minns.
Ulla Henning Lindblad
Skickat från min Samsung Mobil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar