Livet som sockerberoende

Det var så skönt när jag äntligen erkände för mig själv att jag var sockerberoende.
Det var inte längesedan. Något år sen eller så, som jag äntligen förstod.
Det gjorde mig glad och ledsen på samma gång.
Eftersom jag inte kan äta socker på ett "normalt" sätt så bör jag avstå från det helt.
Denna resan kommer ta tid.
Fram till januari i år hade jag klarat mig utan godis och kakor i 10 månader. Men jag har insett att jag höll sockermonstret glatt genom att äta frukt och grädde.
Mitt missbruk blommade upp och under våren med jobb och rutiner med barnen som tröttar mig, kunde jag inte ta mig ur det.
I lördags började jag om igen.
För varje gång lär jag mig nya saker. Jag lär mig om situationer och känslor som triggar mitt beroende.
Framförallt och viktigast lär jag mig om vilka livsmedel som triggar.
Jag äter efter Lchf. Men det finns lchf vänliga livsmedel som triggar mig till överätning såsom nötter, och mejeri.
Frukt ska jag inte äta.
Vispad grädde och turkisk yoghurt är inte heller bra.
Denna gång provar jag mejerifri kost.
Jag tillåter ost och smör.
Protein, grönsaker och fett.
Känns som att jag är på banan igen. Det känns skönt. Det svåra med sockermissbruk är att vanliga livsmedel som inte är godis innehåller socker. Det gör mig förbannad.
Men jag kämpar på.
Läste ett så klockrent inlägg på instagram. Jag bifogar på bild.