Idag kommer vara den längsta, tråkigaste dagen. Enligt mina barn. Dom längtar ihjäl sig efter julafton.
Natten till fredag fick Linnea feber. Tur vi precis tagit jullov. Hon har rosselhosta också. Hoppas hon kryar sig till imorgon. Men det går ju träffa tomten ändå. Hade ju varit värre med magsjuka.
Igår var vi framme en stund på sagolika jul i Götene. Köpte dom sista julklapparna.
Idag hämtar vi jullådan från Köttex, med julmaten. Sedan mina svärföräldrar och min mamma dog för 5 år sedan, tog vi över julfirandet på julafton.
Tillsammans med Henriks 3 bröder bestämde vi oss för denna variant av julmat. Det är ingen av oss som har tid eller lust att stå och göra massor med mat. För min del så har faktiskt inte julmaten så stor betydelse. Jag tror att det förändrades när min mormor dog. Då var jag 20 år och min barndoms jular gick i graven. Innan dess var det lutfisk till jullunch hos mormor och morfar. Ca kl. 17 var det julbord hos mamma. På julbordet var det många inlagda sillar som mormor gjort själv och även strömming rullader.
Min mamma försökte hålla liv i traditionen, men jag tror att det blev tufft för henne ensam. Min mamma är ensambarn och jag och min lillebror var ju inte stora. Dessutom hade min mamma fullt upp med att stötta morfar i sin sorg efter sin livskamrat och se till att han åt. I nästan ett helt år kom morfar till mamma och åt middag, varje dag.
Ja, så för mig är inte maten så viktig.
För mig är det viktigt att mina barn mår bra. Att dom är glada, lyckliga och trygga. Att tomten kommer. Att vi får fira med familjen. Tyvärr har jag inte firat med någon familjemedlem från min släkt på många år. Men det har jag fått vänja mig vid.
Det känns som att jag står ensam kvar. Maskrosbarn tänker jag mig som.
Jag har en bror, som jag inte har så mycket kontakt med.
Jag har en pappa. Men han har inte velat träffa oss på fyra år. I mina ögon så räknas han inte längre. Det är som att han är död. Jag saknar bara en gravsten att gå till.
Märklig känsla.
Men jag finns här. Jag står stadigt på jorden.
Jag har ett bra jobb. Jag har två underbara barn och jag har min fina man. Jag har inget mer att önska.
Natten till fredag fick Linnea feber. Tur vi precis tagit jullov. Hon har rosselhosta också. Hoppas hon kryar sig till imorgon. Men det går ju träffa tomten ändå. Hade ju varit värre med magsjuka.
Igår var vi framme en stund på sagolika jul i Götene. Köpte dom sista julklapparna.
Idag hämtar vi jullådan från Köttex, med julmaten. Sedan mina svärföräldrar och min mamma dog för 5 år sedan, tog vi över julfirandet på julafton.
Tillsammans med Henriks 3 bröder bestämde vi oss för denna variant av julmat. Det är ingen av oss som har tid eller lust att stå och göra massor med mat. För min del så har faktiskt inte julmaten så stor betydelse. Jag tror att det förändrades när min mormor dog. Då var jag 20 år och min barndoms jular gick i graven. Innan dess var det lutfisk till jullunch hos mormor och morfar. Ca kl. 17 var det julbord hos mamma. På julbordet var det många inlagda sillar som mormor gjort själv och även strömming rullader.
Min mamma försökte hålla liv i traditionen, men jag tror att det blev tufft för henne ensam. Min mamma är ensambarn och jag och min lillebror var ju inte stora. Dessutom hade min mamma fullt upp med att stötta morfar i sin sorg efter sin livskamrat och se till att han åt. I nästan ett helt år kom morfar till mamma och åt middag, varje dag.
Ja, så för mig är inte maten så viktig.
För mig är det viktigt att mina barn mår bra. Att dom är glada, lyckliga och trygga. Att tomten kommer. Att vi får fira med familjen. Tyvärr har jag inte firat med någon familjemedlem från min släkt på många år. Men det har jag fått vänja mig vid.
Det känns som att jag står ensam kvar. Maskrosbarn tänker jag mig som.
Jag har en bror, som jag inte har så mycket kontakt med.
Jag har en pappa. Men han har inte velat träffa oss på fyra år. I mina ögon så räknas han inte längre. Det är som att han är död. Jag saknar bara en gravsten att gå till.
Märklig känsla.
Men jag finns här. Jag står stadigt på jorden.
Jag har ett bra jobb. Jag har två underbara barn och jag har min fina man. Jag har inget mer att önska.
--
Skickat från myMail för Android
Skickat från myMail för Android
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar